För alltid gul och svart: Cissi Karlén

’För alltid gul och svart’ är en intervjuserie med syfte att lyfta människor runt om i landet som brinner för IF Elfsborg. Vill du läsa någon av de 15 intervjuer som gjordes i fjol, klicka här!

Cissi Karlén var med och startade läktargrupperingen Gulsvarta Systrar 2013. Då ett stort steg för supporterkulturen för tjejer. Det är ett ämne som hon brinner mycket för – och också gjort mycket för. Supporterkulturen ska vara för alla.
– När jag blickar tillbaka känner jag mig givetvis stolt, säger hon.

År 1995 föddes Cissi Karlén och hennes tvillingsyster och gjorde sig redo för en uppväxt i Falköping. En “bonnig” sådan, enligt henne själv.

– Uppväxten där var “bonnig” – men väldigt rolig. Det är en väldigt liten stad när det nästan är så att alla känner alla. Under min uppväxt hängde jag väldigt mycket i idrottshallar. Jag själv spelade volleyboll från att jag var åtta till att jag var 17, men sedan hängde jag i hallarna och kollade på fotboll, ishockey, innebandy och till och med pingis. Det var väldigt mycket sport som präglade min uppväxt, berättar Cissi Karlén.

Landat i Göteborg

När studenten firats färdigt lämnade hon “Schlätta”. Nya äventyr väntade lite här – och lite där.

– Först läste jag en kurs i Stockholm några veckor, sedan bodde jag i Borås en kortis och sedan landade jag i Norrköping i fyra år. Där jobbade och pluggade jag. Därefter hamnade jag i Borås en sväng till innan det slutligen nu blivit Göteborg.

Och där ska du stanna, eller?

– Ja, exakt. Här har jag i alla fall tänkt att slå mig till ro, ha ha.

I Göteborg arbetar hon som inköpare på Volvo. Där finns också familj och vänner. Men i Borås finns det som länge har haft en stor plats i hjärtat; IF Elfsborg.

– Det är inte sällan man tar 100-bussen till Borås, om man säger så, säger hon och skrattar.

Hur blev det IF Elfsborg för dig?

– Jag har ju hela min familj och min släkt som alltid hejat på Elfsborg och därmed har vi åkt på en hel del matcher. Men i och med att vi inte är från Borås så har det ju alltid varit ett lite större projekt. Jag minns när min bror började åka på matcher, men jag var då för liten. Men vi har alltid kollat, det har alltid funnits Elfsborgströjor hemma och vi har sjungit sångerna.

Följde med farfar till Ryavallen

Hon fortsätter:

– Runt 2001 eller 2002 fick jag gå med min farfar och syster på Ryavallen. Och så fortsatte vi att åka lite då och då, främst på helgen kanske då det var en bit att åka. Vi följde laget mer och mer i takt med att vi blev äldre. Jag kommer ihåg 2011-2012, då åkte vi väldigt mycket och det var mycket samma folk ihop. Jag har min tvillingsyster, så vi hade alltid varandra att gå med. När vi blev 16-17 kunde vi börja åka tåget själva sedan, så man har gjort några timmars väntan i Herrljunga i sina dar. Sedan runt 2013-2014 blev jag aktiv i Guliganerna och Gulsvarta Systrar startades 2013.

Gulsvarta Systrar är en gruppering på Elfsborgsläktaren som varit en viktig del i Cissi Karléns liv. För hennes egen del i synnerhet, men också för tjejer på läktaren och dess läktarkultur i allmänhet.

– Vi hade olika grupperingar på läktaren som bara var killar, även om Guliganerna verkligen var och är en förening för alla. Vi kände att vi ville också ha en sådan grupp, vi vill ha också ha kul, bröta lite och ha fester ihop. Då tänkte vi, några stycken som lärt känna varandra på läktaren, att det kunde vara kul och såg till att starta detta. Vi tänkte väl att “kan de så kan vi”, minns hon tillbaka och fortsätter berätta:

– Sedan dess skulle jag inte säga att Gulsvarta Systrar vuxit så mycket i antalet medlemmar, men vi har däremot vuxit till en given plats på Elfsborgsläktaren och det är också många som känner till oss. Det fanns inte så mycket tjejgrupper då på den tiden, men det finns många i dag. Det är många som har vänt sig till oss gällande de bitarna. Så vi har kanske bidragit till att det kommit fler, och det är jag väldigt stolt över. Vi vill ju det.

”Då var det på riktigt”

– Jag kommer ihåg när GSS fick sina första souvenirer, när tröjorna kom. Vi hade en banderoll och då också fått våra tröjor. Jag var 18 år, gick på gymnasiet och hade lila hår. Så otroligt liten, men vi var så stolta. Det var då det verkligen kändes på riktigt. Och nästa år fyller Gulsvarta Systrar tio år, då blir det fest.

I dag är hon dessutom tillbaka i Guliganernas styrelse. Och, minst sagt, aktiv på läktaren.

– Än så länge är jag hundraprocentig på plats. Jag ska se alla matcher i år, så det gäller att kämpa vidare och jag vill bara att det ska bli så bra som möjligt för alla. Fokus är att oavsett sportresultat, så ska läktaren fortsätta växa. Bussarna ska skickas och kulturen ska leva vidare.

Hur kom det sig att du var redo för styrelsearbete i Guliganerna igen?

– Jag tror att det var viljan efter pandemin, och också att det hände väldigt mycket i utvecklingen runtomkring. Sedan behöver man givetvis inte sitta i styrelsen för att vara med på saker och ting, men det hände som sagt mycket runt om och det var verkligen en nystart. Och jag ville vara med ännu mer i det, jag hade mycket energi. Sedan har jag en tro att man alltid kan göra saker för och i Guliganerna utan att sitta i styrelsen.

”Vill man så kan man”

Har ditt supporterskap alltid varit så starkt?

– Det har varit en brinnande låga hela vägen. Det viktigaste någonstans är att ta sig till matcherna. För mig har det i och med alla ställen jag bott på varit en stor logistisk del i det. Men om man inte har tid att hjälpa till med stora saker kan man ta något litet. Alla har olika möjligheter med livssituationer och så vidare, men vill man så kan man göra något.

Går det att sätta ord på IF Elfsborgs betydelse för dig?

– Det är inte hela, men en väldigt stor del av mitt sociala liv. Jag har träffat väldigt många människor där som jag inte hade träffat annars. Framför allt brinner jag för Elfsborgs supporterliv, och följer SFSU (Svenska Fotbollssupporterunionen) och deras arbete. För mig är det så viktigt att supporterkulturen är för alla. Alla tycker olika, alla gillar olika lag. Jag brinner för att stötta den organisationen mycket och vara tydlig kring att supporterskap ska få finnas för alla. Så jag försöker vara med på träffar och lära mig hur man kan ta det till fler klubbar i Sverige – men också till ens egen lokala klubb.

Brinner för supporterkulturen

Och nog har hon nog gjort mer än att följa det arbete som SFSU gör. Hon har nämligen varit med bakom en satsning mot just tjejer inom supporterkulturen.

– 2016 startade vi ett nätverk för kvinnor i supporterkulturen. Ett nationellt nätverk men bara för tjejer. Så vi körde det tre år i rad med sommarträffar för tjejer från hela Sverige. Det var föreläsningar, mycket prat hur olika supportergrupper och så vidare gjort och hur olika klubbar gjort. Kort sagt ett nätverk för att peppa varandra. Det finns inte i dag, och det är väl för att supporterkulturen kommit så mycket framåt. Så jag är otroligt stolt över att folk kom och frågade mig om det var en bra idé och om det kunde utvecklas, och att dessutom vara med då när det kom fram gjorde mig väldigt stolt. Det var roliga år och häftigt att träffa så mycket människor och få höra deras historier. Vi från Elfsborg var väldigt stolta över hur vi hade det. Det var relativt lätt då att komma in på Elfsborgsläktaren för Gulsvarta Systrar.

Sedan hon aktivt började följa IF Elfsborg har många häftiga upplevelser och matcher blivit en del av minnesbanken. På frågan vad som varit det allra bästa kommer två saker till hennes tankar; den första långa resan – och festerna.

– Vi åkte till Salzburg 2013, det var min första riktigt långa resa i bussen. Och de bästa resorna är de långa resorna. Där man träffar alla och har verkligen mycket tid ihop. Det var då jag lärde känna väldigt mycket människor och dessutom hade jag knappt varit utomlands innan. Så att då åka till ett annat land och kolla på Elfsborg var väldigt stort för mig. Jag visste väl inte riktigt vad jag gav mig in på där och då. Men sedan var det oerhört kul att komma tillbaka till Elfsborgsläktaren och ha lärt känna så många nya.

”Folket ska följa IF Elfsborg”

Hon tillägger:

– Sedan, och det har jag sett att ingen tidigare svarat, vill jag slå ett slag för alla fester vi haft i Gula Villan. Det har varit väldigt roligt där och jag har otroligt många roliga minnen.

Har någon speciell spelare kommit extra nära ditt hjärta?

– Jag har haft några gamla som jag knappt minns, men jag är frälst i Holménarna. När Sebastian byttes in i Molde tillsammans med Hult, då grät jag. Det är något med spelare som är härifrån och har familjen med. Det är människor och spelare jag håller hårt om hjärtat. 

Avslutningsvis, hur blickar du med Elfsborgsögon framåt nu?

– Det är självklart att man alltid vill vara ett topp fem-lag och framför allt spela i Europa. Sedan ser jag att vi fått en nytändning, framför allt på ståplats. Sittplats är under all kritik just nu i Borås, så jag vill såklart också att fler ska hitta dit och kommer och stöttar föreningen. Att hela Borås stad ska sluta upp. Folket ska följa IF Elfsborg mer på plats, avslutar Cissi Karlén.