[ad_1]
Det var en solig fredagseftermiddag som jag mötte upp en glad Alma Larsson på västra läktaren på Olympia. Det var matchdag för damerna så arenan bestod av mycket rörelse, skratt och hög musik för att tagga igång både spelare och supportrar.
Vi träffas för att jag ska intervjua och lära känna HIF:s första flicklandslagsspelare. Almas uppväxt är präglad av sport där alla i hennes familj har spelat eller spelar fotboll, förutom hennes mamma som har en bakgrund inom handboll. Det var inte fotbollen som först fångade Almas hjärta, utan det var just handbollen. Fotbollen var snarare på hennes pappas sida, och Alma pausade från sporten när hon var yngre för att bara satsa på handboll. Men bollsporten saknades och Alma valde att börja spela i Stehags damlag och därifrån har det utvecklats. Nu när hon har kommit en bra bit på vägen så fick Alma göra ett nytt val mellan de två idrotterna, och den här gången var det fotbollen som gick segrande ur beslutet.
Det var när Almas pappa snörade på henne fotbollsskorna hemma i trädgården som intresset föddes till liv. Hennes stora förebild har alltid varit Zlatan Ibrahimovic, men det är tack vare hennes pappa Alma som femåring började spela. Men likaså att Zlatan har sina styrkor som fotbollsspelare frågade jag hur Alma själv skulle beskriva sig som spelare.
– Jag är bra på att fånga in bollen och att vara trygg med den. Sedan har jag min snabbhet som jag ofta använder mig av, säger Alma Larsson.
Det är inte bara HIF som har varit intresserade av den unga och snabba forwarden. Klubbar som Malmö FF och FC Rosengård har också visat stort intresse, där Alma även har provtränat med MFF.
Varför valde du HIF framför de andra klubbarna?
– Jag gillade Helsingborg väldigt mycket och tyckte att de var trevliga. De välkomnade mig på ett bra sätt. Först och främst var det för att jag tyckte att Kristoffer [Schönbeck, huvudtränare dam] och alla i tränarstaben var så trevliga. För mig är inte fotboll bara fotboll. Kommer man till en träning vill man att alla runtomkring ska vara snälla. Det är de som får mig att vilja gå på träningarna. Jag tycker att det sociala är jätteviktigt, säger Alma.
Att balansera både skola och fotboll kan ibland vara lite stressigt för en femtonåring och inte alltför sällan får läxor läsas i bilen påväg till träningen. När Alma väl sätter foten på Olympia är det fotbollen som tar över och hon får släppa allt som har med plugget att göra. Skolan har precis börjat så änsålänge hinner hon med allt som har med plugget att göra. Alma tränar idag med HIF två gånger i veckan och spelar matcher med Stehags AIF i division 2.
En sommarlovsaktivitet som inte alla fotbollsspelare får uppleva, som Alma har fått äran att göra, är att åka på riksläger på Bosön. Hur var känslan på lägret?
– Det var rätt bra konkurrens, det fanns många bra spelare. Det kändes bra, men man var rätt nervös. Jag tyckte inte att jag spelade så bra enligt mig själv om jag jämför med hur jag brukar prestera annars. På lägret fick jag spela på en annan position, så det kan ha med det att göra. Jag fick spela yttermittfältare eftersom att förbundskaptenen hellre ville se mig spela där. Det kändes inte som att jag hade så mycket boll under lägret men antagligen var det väl något de tyckte att jag gjorde bra, säger 15-åringen och skrattar.
Hur länge pågick lägret och vad bestod dagarna av?
– Lägret varade i fyra dagar. Jag tror att vi var 46 spelare på plats. Vi startade dagarna med att gå en runda för att komma igång. Sedan åt vi frukost och därefter hade vi teori där vi gick igenom allt vi skulle göra på träningen och vad de ville få ut av den. En av dagarna spelade vi match och då började vi med att ställa upp laget. Vi gick igenom spelschemat, hur de ville att vi skulle spela med press och täckningar. Lägret bestod till stor del av teori. Det var träning endast en gång om dagen. Trots att tempot inte alltid var så högt tyckte jag att det var ganska jobbigt ändå för att alla ville visa upp sig. Men det är klart det är så, när man väl fick bollen ville man visa vad man gick för, säger den nyblivna landslagsspelaren.
Hur var känslan när du fick reda på att du är en av de 21 spelarna som var utvalda till landslaget?
– När jag fick beskedet om att jag kommit med så kollade jag flera gånger. Är det verkligen sant? Jag blev chockad eftersom att jag inte trodde att jag var en av dem som skulle komma med. Jag kände inte att jag syntes så mycket på lägret. Men när det väl sjunkit in så kände jag, wow vad kul, nu får jag ännu en chans att visa vad jag går för och förtjänar det. Att jag vill vara här, säger hon.
Drömmarna slutar dock inte vid första landslagsuttagningen. Almas stora dröm är att bli proffs och få spela utomlands. Att leva på fotbollen fullt ut.
Almas pappa är HIF-supporter och hon har spenderat många timmar under sin uppväxt på läktaren på Olympia. Snart är Alma en av de rödklädda på planen.
– Det ska bli väldigt roligt och spännande att få spela inne på Olympia. När man alltid har suttit på läktaren och kollat så ska man äntligen få komma ut på planen, det ska bli jätteroligt, säger Alma och ler.
Vi ser framemot att få se Alma spela på Olympia och att följa hennes resa. Vi önskar henne ett stort lycka till i framtiden och är glada att vara en del utav den.
[ad_2]
Source link