Proffskollen – Rami Kaib – IF Elfsborg

Efter åtta år i IF Elfsborg, från ungdom och hela vägen upp i a-laget, valde vänsterbacken Rami Kaib inför säsongen 2021 att skriva på för nederländska SC Heerenveen. Nu har vi kollat läget med Rami om flytten, första tiden i Nederländerna och också om framtidsplaner.

Vem: Rami Kaib
Var: SC Heerenveen, Eredivisie
Sedan: Januari 2021
Kom till IFE: 2013, 16 år gammal

Hallå, Rami! Hur är läget?

– Jag mår bara bra. Sedan flytten hit till Heerenveen har det varit lite upp och ned med mycket, både för mig personligen och laget. Men i det stora hela tycker jag det är bra.

Hur trivs du i laget och staden?

– Jag trivs bra faktiskt. Det tog väl typ bara en vecka att komma in i laget. Jag fick en jättebra start med assist i debuten och att vi då vände en negativ trend, vi hade inte vunnit på nio-tio matcher och så vann vi direkt. Så jag fick en bra start och kom in i laget snabbt. Det var ju rätt enkelt, då det redan fanns tre svenskar i laget dessutom. Det är väl inte så mycket till stad här, mer en by. Under mina första månader tog ”Ibroo” (Ibrahim Dresevic) hand om mig mycket. Sedan när jag blev mer bekväm började jag vara mycket mer för mig själv. Jag gillar det, jag har bott mycket ensam i mitt vuxna liv och jag gillar att spendera tid med mig själv. Det är fotbollen jag är ute efter här, så det blir fotboll och sen att vara hemma och spela en del TV-spel. Jag trivs superbra.

Hur har det gått för dig på planen under ditt första ett och ett halvt år?

– Det gick bra i början, jag fick som sagt en flygande start med assist och sen så vann vi mot Feyenoord i min hemmadebut. Sen gjorde jag mål mot Feyenoord i cupen, så allt kändes väldigt bra. I slutet av säsongen blev jag trött både fysiskt och mentalt, och började gå ner mig lite eftersom jag kom från en hel säsong i Sverige utan någon ledighet. Så det blev sämre mot slutet och jag blev bänkad. Men sånt man får ta, och det är så fotbollen är.

Han fortsätter:

– Jag kom in i den andra säsongen mycket bättre, men så åkte jag på en käkskada som stoppade mig i några veckor. Det har gått bra därefter, ledning och tränare har trott på mig. Men det gick inte så bra för laget i slutet av första halvan, vi förlorade lite matcher och tränaren fick sparken. Assisterande tränaren tog över och jag var bänkad i början, vilket han förklarade genom att han ville ha mycket erfarenhet på planen. Så jag gnuggade vidare och till slut fick jag tillbaka startplatsen.

Hur minns du tillbaka på tiden i Elfsborg?

– Det var speciella år. Jag kom som 16-åring och lärde känna Simon Olsson väldigt snabbt, och vi blev väldigt tajta. Vi hängde dag in och dag ut. Mina tre gymnasieår var nog tre av de absolut bästa åren jag hade. Vi hade så otroligt roligt hela tiden. Träning, skola, träning och hem igen – och den sociala biten utanför var hur bra som helst. Dessutom fick vi uppleva U17-guld, ligacupguld, P19-final, U21-final och Youth League med möten med Real Madrid. Sedan var det en stor milstolpe när jag fick lärlingskontrakt 2016 och dessutom fick göra min debut mot Östersund samma år. Det var väldigt speciellt och något man aldrig glömmer. Sedan var det mycket upp och ned. Det var sparsamt med speltid i början, sedan fick jag några matcher när Adam (Lundqvist) var iväg på OS. Sedan var det så, fram och tillbaka, hela vägen.

– 2018 var ett år det öppnades upp för mig och jag fick mitt genombrott. Det var ingen bra säsong för laget men det var väldigt utvecklande för mig personligen. Sedan kom Simon Strand och jag blev bänkad en del igen, och just den biten gav mig otroligt mycket. Det utvecklade mig mycket på den mentala biten hur man ska jobba med sig själv, och det känner jag även idag att det lärt mig mycket. I slutet av min sista säsong spelade jag en hel del och allt kändes bra, och därefter kom Heerenveen in i bilden vilket kändes oerhört smickrande och glädjande givetvis.

Hur mycket följer du Elfsborg idag?

– Jag försöker faktiskt kolla på varje match, och jag har fortsatt väldigt bra kontakt med Simon Olsson. Givetvis vill jag följa Elfsborg men också se Simon spela. Jag har nog följt nästan varje match sedan jag flyttade. 

Hur ser framtidsdrömmarna ut?

– Mina tankar har alltid varit till att gå vidare från Nederländerna till ett bättre lag eller en bättre liga. Men jag försöker bara utvecklas för varje år och ta steg, sen får man se var man hamnar. Jag går inte runt och tänker på den ligan eller den ligan, utan det får bli som det blir helt enkelt.